| Raspresentation  Briarden är en vall- och vakthund. Den hör alltså hemma bland brukshundsraserna och ställs ut i Grupp I: Vall-, Boskaps- och Herdehundar. Briardens hemland är Frankrike, där den fortfarande används i vallningsarbete. Vallningsegenskaperna gör den lojal och trogen sin flock, med utpräglad revirinstinkt. Det är en ”stanna hemma”-hund som sällan har intresse av att ge sig av på egna äventyr. Samtidigt är den en livlig och aktiv hund, som bör bo med en familj som kan och vill ge den utlopp för energin. Briarden mognar sent jämfört med många andra raser; det ställer krav på tålamod de första åren parat med tydligt ledarskap. En briard mår bäst av att få delta i familje-gemenskapen; den är också lätt att ha med överallt eftersom den smidigt anpassar sig till de flesta situationer. Behöver arbeta Eftersom briarden är en brukshund behöver den få arbeta, både fysiskt och psykiskt. Den gör bra ifrån sig i lydnadsdressyr, i alla bruksgrenarna, likaväl som bevakningshund eller räddningshund. Mer lättskött än de flesta tror Den långa briardpälsen kan ge intryck av en svårskött hund. Men så är det inte. En vuxen briard behöver bara få sin täta och gethårstorra päls genomborstad rejält en gång per vecka. (När valpullen lossnar kan det vara lite besvärligare). Pälsen ska varken trimmas eller klippas. Briarden fäller inte heller hår; de döda hårstråna lossnar vid genomborstningen. Inte heller drar den in lika mycket skräp som man kan förledas att tro. Om pälsen har rätt kvalitet stöter den ifrån sig smuts. Därmed räcker det med bad och schamponering några gånger per år. Så här ser en briard ut Briarden är en kraftfull, rustik och rörlig hund. Hanar är 62-68 cm över manken, tikar 56 – 64 cm. (Minimåttet får inte underskridas, maximåttet får vara + 2,5 cm). Huvudet ska vara kraftigt, med markerad pannavsats och försett med hår som bildar skägg, mustasch och ögonbryn som skuggar ögonen. Kraftig, fyrkantig nos, med svart nosspets. Tänderna ska vara vita och med saxbett. Ögonen är stora, mörka och runda med lugnt, intelligent uttryck. Öronen är högt ansatta, medelstora och hängande samt står ut något från huvudet. Kraftig, muskulös nacke, rak rygg, något sluttande kors. Svansen är lång, väl behårad och med uppåtböjd svanstipp, så kallad herdekrok. Raka framben och välvinklade bakben. Kraftiga tassar med väl samlade tår; svarta klor. Pälshåren ska vara långa – minst sju centimeter, obetydligt vågiga och "torra som gethår”. De vanligaste färgerna är svart och viltfärg – fawn. Men alla enhetliga färger är tillåtna utom vit och många nyanser förekommer. Fawn charbonné är fawn som är svärtad, eller sotad (så kallad charbonnering) framför allt på områden som huvudet, öronen och längs rygglinjen. I utställningssammanhang föredras oftast mörka nyanser inom varje färg. START |