Samtal med Etta 7,5 år

Den 29 oktober 2008

Hur mår du Etta?

Jag känner av min mage och tarmar. De känns lite oroliga. Det svider en del i magen  på mig och jag tror att det kommer från medicinen. Jag är ju inte lika trött och hängig längre så på så sätt så känner jag mig bättre faktiskt. Men det har inte varit så kul att ta de där tabletterna men jag har varit duktig.

Halsen är lite öm och det känns också bättre nu faktiskt. Har haft ont där en bra tid men det är mycket bättre och mindre svidigt nuförtiden. Kanske tabletterna hjälpte där med.

Jag tycker annars att jag mår ganska bra. Behöver lite hjälp med min rygg ifall du har tid. Jag känner av kotorna långt bak i bröstryggraden och en del på ländryggen.  De påverkar mina bakben mycket.

I övrigt är jag nöjd och har tagit Onyx bortgång bra. Vi visste ju vad som skulle hända men det jobbigaste har ju varit människorna. Jag saknar hennes trygghet väldigt mycket och saknar hennes glädje, men jag vet att hon har det bra idag. Husse tog det hårt så jag undrar ju hur han ska ta det den dagen jag måste lämna det här livet. Vi vet ju vad som ska hända, men människorna verkar ha glömt.

Promenaden efteråt var mycket viktig för oss allihopa. Det var en härlig promenad trots att alla var ledsna men vi gjorde det som stod i vår makt för att få dem att skratta och inte fastna mentalt.
[visar att någon av hundarna hoppar upp på stenar].
Vi sprang och jagade varandra och busade för att få ut glädjen och energin över att Onyx var fri igen.
Det var en viktig känsla för oss ”tjejer”.

Medea är en mycket  aktiv och busig tik. Hon har också humor och hon tycker om att skoja. Hon vill gärna skoja mycket och behöver mentalt arbeta och fundera ut saker och ting. Hon är envis och bestämd av sig vilket jag inte alla gånger uppskattar så jag behöver tala om det för henne lite mera bestämt. Jag kan själv vara lite mesig för jag måste vara lite mera bestämd mot den lilla damen. Hon älskar uppmärksamhet och vill helst ha alla för sig själv.
Hon saknar också Onyx för att hon var tryggheten i flocken hemma hos dem. Nu har den rubbats en del. Jag tycker om att jaga henne och bli jagad av henne. Vi leker bra alla tre så det är inga problem alls tycker jag. Bara att jag behöver vara lite mera tydlig.

Bilen?
Jag känner mig tryggare när jag sitter där bak. Mer ombonad och då har jag lättare för att slappna av. Annars tycker jag att det är skönt att vara så nära husse som möjligt men tryggheten är bättre där bak. Lite konstigt, men så känner jag i alla fall.

Jag har också lite ont i tassen höger bak. Det svider där inne i tassen och jag brukar slicka mig där.

Löpet?
Jag blir lite hängig när jag har löpt och det tycker jag är jobbigt. Många hormoner som åker runt i kroppen på mig. Men den här gången var det värre och jag var mera trött och hängig. Hade inte så stor lust att göra saker- visst jag är ju fortfarande busig och lite krävande, men inte med samma energi. Då ska jag vara riktigt sjuk…………
Jag får ont där nere både innan löpet och även efter löpet. Det tycker jag är jobbigt.

Vikten?
Jag älskar att äta med husse. Det är gott och jag tycker om  att smaka på olika saker. Vill fortsätta med det men visst är jag lite för tung nu. Det gör att det är lite jobbigare att springa snabbt och jag är ju inte lika smidig då. Något kilo mindre skadar ju ej men jag vill ju äta så hur gör vi då?

Vi rör på oss ordentligt varje dag husse och jag. Det var länge sedan vi gjorde de roliga sakerna på gräset [rallylydnad?]. Jag tycker om när vi åker iväg och tränar. Roligt och spännande. Gärna när det finns andra hundar också.

Den stora svarta hunden i vårt område mår inte alls bra. Han har rejält ont i kroppen. Det vore bra om husse kunde säga till den hundens matte. Han behöver verkligen hjälp. Annars så kommer det att hända en olycka.

Amber?
Hon har blivit så stolt sedan hon fick valpar. Hon har vuxit på ett sätt som gör mig lite avundsjuk faktiskt. Men vi har lika kul för det så det har inte påverkat vårt förhållande alls. Jag tyckte att det var kul med valparna och tycker om att träffa valpar. Är försiktig av mig och vet hur jag ska uppföra mig men ibland kunde jag bli lite väl framfusig och kanske lite klumpig mot dem.

Varma kramar

Angela Orsucci
Animal World of Communication

                                                                                                       START