"Mitt liv som hund"


Etta, Angela, Onyx & Amber


Den 1 september 2006 var Onyx och Amber hos en djurkommunikatör
för första gången.
Det var oerhört spännande innan vi kom iväg.
Så spännande att vi åkte redan klockan 10.30 hemifrån.
Vi hade fått tid klockan 13.00 hos djurkommunikatören
Angela Orsucci.
Jag hade förberett tjejerna genom att jag talat om för dem att vi skulle
åka bil till en kvinna, som hör när djur talar och
att de skulle få prata med henne.
Jag hade också förberett några frågor var till hundarna,
som jag skrivit ner på ett block åt Angela.

Den information som Angela fått om hundarna var liten.

Onyx fick börja samtala med Angela,
medans Amber och jag gick en promenad.

10 minuter senare anslöt vi till behandlingsrummet.
Angela satt och knackade flitigt på en laptop och hade en tyst
kommunikation med Onyx.
Ibland berättade hon för mej vad Onyx sa och jag fick
hjälpa till med att hitta namn på de personer och djur som 
Onyx visade bilder av.

Onyx är en väldigt speciell hund med en intagande blick
som är svår att glömma.
Det känns alltid som om hon ser rakt igenom en, liksom vet allt. 
Hon "pratar" så mycket och det är mycket frustrerande att inte kunna
begripa vad hon säger.

Det var underbart att få höra hur hon ser på sitt liv.

Här är Onyx samtal:

Samtal Onyx 8 år

Den 1 september 2006

Mina kommentarer till bägge samtalen:

Det var ett fantastiskt möte med Angela! Informationen som hon
fått fram var verkligen klockren!!!

Om Amber:
Hon är verkligen härligt busig, på ett skönt sätt.
Jag vet att det bästa hon vet är att få vara hund och busa
med andra hundar.

Hon brukar dagligen utföra olika skämtsamma
ritualer med mej och Onyx.
Till exempel att stirra ut genom altanen och låtsas se något,
så att Onyx blir på sin vakt och ger skall.
Om jag slutligen går och kollar vad det är
så blir Amber väldigt lycklig.
Jag har många gånger tänkt att hon kanske bara luras .....:o)

Vid närmare undersökning av hennes vänstra baktass hittade jag en
fästingnymf som växt sej stor och satt riktigt illa i kanten av trampdynan.

Hon är en hund som verkligen äter ALLT.
Finns inget hon inte vill prova på.
Clementiner, nötter, vindruvor, paprika, rädisor- you name it!
Det enda hon inte provat på mer än en gång är citron.

Hon städar oerhört noga när hon ätit- inte en smula blir kvar!
Hon kontrollerar alltid att Onyx ätit upp.

Om Onyx:
Att hon vill vara fin är ett faktum. Om en tofs kommit på sned lägger
hon sitt huvud i mitt knä, för att bli fixad. Innan vi ska gå ut är hon
väldigt noga med att bli tillsnyggad.

Jag har under det här året sett att hon börjat "muskla av" och märkt
att hon åldrats. Har sen en tid börjat se över deras kost.
Efter samtalen har jag återgått till en kost övervägande av BARF
(Biologiskt Anpassad Rå Föda).

Innan Onyx fick valpar var vi alltid tillsammans. Hon "jobbade" med
mej på min zonterapi- och healingpraktik.

Nuförtiden tycker hon inte om att bli hanterad med pälsvård och så
vidare. Hon är ömtålig i skinnet. Klotången var det länge sedan
jag bytte, hon har rätt i att den blivit slö.
Ska beställa en ny!

Kan bekräfta att hon stressar mycket, men bara utomhus.
Har alltid trott att det beror på att hon ser
sej själv som flockledare....

Hon ligger inomhus under rumsbordet när det är för varmt ute,
till skillnad från Amber som glatt slår sej ner brevid
mej, i solstolen i värmen.

Flugor och andra surrande flygfän flyr hon ifrån, eller hugger efter.
En gång trampade hon på ett jordgetingbo när vi var ute och spårade.
Det var mycket obehagligt för henne!

Onyx har kommit i sista hand en hel del, då jag tränat med Amber. 
Med Amber åker jag också på tjänstehundsövningar och annat.
Då får Onyx vara hemma med övriga familjen.

Kommer att ägna mer kvalitetstid åt min fina, kloka Onyx!